Istället för att tömma ett rum inför kommande renovering sitter jag nu här. Detta med självdisciplin är ett intressant kapitel - idéer kommer i en sällan sinande ström, uppstart av idéer går lätt, genomförandet går sådär, slutförandet går motigt och de sista detaljerna är hart när omöjliga att få dit.

Sagt å gjort, här sitter jag och funderar på katter och fisk istället.

Hur kommer det sig att katten som skyr både vatten som element och att bli blöt sätter fisk som en av sina favoritfödor?  Katten kan ju näppeligen fångat den första fisken på land och om så, mot förmodan skulle vara fallet var kommer kopplingen till vattnet in? Och varför skulle en bekväm livsnjutare gå ner i ett element den avskyr för att det eventuellt skulle simma omkring något som kanske skulle smaka gott?

En annan sak som styr den typ av djur vi har på våra tallrikar är just vattenytan. Landlevande matdjur består t.ex av ko, får, get, gris och älg. Sjö/havslevande dito består av t.ex gädda, lax och torsk.

Ovan ytan äter vi växtätare och under densamma äter vi rovdjur. Det är inte ofta man travar in på en restaurang för att beställa in en katrinplommonspäckad fjällräv, ungefär lika sällan som man längtar efter en pocherad sutarfilé.

Nu är detta nedskrivet men ingen lösning kom denna gången heller, kanske finns det inget skäl till att det är så som det är....?

Fortsätter nog att packa ner det som finns på hyllor å vägg.

.....har gått sen jag var här inne senast. Hade faktiskt glömt bort denna del av världen eller rättare sagt, denna del av livet. Under ett behagligt rus av hälsosam egoism googlade jag mig själv och fann, en smula förvånad, denna knappt påbörjade blogg. Jag får ta ett ordentligt tag i kragen och rycka upp min närvarofrekvens, det kan kanske rent av bli något återkommande av det hela igen?

Jag har alldeles nyligen förolämpat mig till en ny och, som det verkar, övermåttans klok vän. Efter att under en tid ha skriftligen bombarderat varann men allsköns nesligheter och  förolämpningar ur den högre skolan insåg vi att det uppenbarligen fanns någon form av begåvningar dolda bakom svavelångorna. Dessa farhågor besannades och resulterade i följande blygsamma insikt; tvenne ödmjuka genier i en värld där majoriteten består av stöddiga medelmåttor. 

Gode gud vad härligt det är med självkännedom!!!!!!

To be continued........